Jag ångra mig, jag har valt att inte ta upp i bloggen varför jag åkte in på psyk! Jag skiter i alla rykten som går om mig nu. Tänkte bara klargöra för er som säger att jag åkte in på psyk för jag är galen. Nej nej & återigen nej, jag är inte galen. Och för er i min skola som såg mig i söndags i centrum när ambulansen försökte få liv i mig, ni behöver inte gå runt och säga att jag är död. Tro mig, jag lever. Och för er som säger att jag är för feg för att gå till skolan för att jag är rädd att folk ska snacka om att jag åkte in på psyk. Mitt svar är NEJ. Jag är inte för feg, skiter totalt i att folk snackar om mig. Jag får inte gå till skolan för mina psykologer för då kommer gamla sår rivas upp hos philip och dom är rädd att det händer samma sak igen. Att jag försöker ta livet av mig. Så nej jag är inte för feg, jag får inte gå till skolan än. På måndag klockan 10 ska jag dit på möte. Sen när mina psykologer ser att jag mår bättre, att jag vill leva, att jag slutat skada mig själv då släpper dom iväg mig till skolan!

Jag mår skit, har hamnat på botten. Denna gång klarade jag mig inte själv upp. För jag ville inte det. Jag var redo att lämna allt. Men jag får hjälp, jag kommer få all hjälp psykologer, socialen, habilitering, läkare osv kan ge mig. Jag är villig att ta imot hjälpen nu. För såhär tänker jag inte må längre.

Tack till min älskade familj och älskade vänner som finns. Jag älskar er